Nånting mer jag har lärt mej är att det som funkar för den ena behöver nödvändigtvis inte funka för den andra. För mej personligen så har jag märkt att det är en enorm skillnad mellan att tänka nåt och säga nåt. Varför det är nån skillnad överhuvetaget kan jag inte förklara men så är det. Det luriga är att det (för mej iaf) är positivt att berätta om en del saker samtidigt som det är negativt att berätta om andra.
Innom pokern så är jag rätt så övertygad om att det är negativt att berätta för andra om utdragningar eller andra oturs-element som man har råkat ut för. Vi har alla fått höra kompisar eller andra personer berätta om hur dom gick all in med kungkung mot essknekt OCH FÖRLOOORADE!! Så sjukt, dom var ju 70% favorit så dom borde ha vunnit varje gång!
Visst kan man tro att personerna i fråga helt enkelt inte är vinnande spelare och att klaga på bad beats är deras sätt att trösta sej själva och invagga sej själva i nån falsk trygghet att "om bara jag inte hade otur hela tiden så skulle jag vinna miljoner på poker".
Man skulle också kunna argumentera att minnet ibland är selektivt vilket gör att när dom vinner med kungkung så tänker dom inte mer på det och glömmer helt enkelt bort dom händerna samtidigt som dom alltid kommer ihåg när det där jävla esset faller på rivern "varje jävla gång".
Visst kan det vara så att det ligger nånting i både det där med selektivt minne samt självtrösteri men jag har en ny tes. Kan det helt enkelt inte vara så att en pokerspelare som berättar om sina bad beats bejakar variansen i spelet och lägger fokus på tur/otur istället för att lägga fokus på att försöka spela bra poker?
Ju fler utdragningar dom berättar om desto mer religösa blir dom i slumpen och till slut så kanske det enda dom har i huvudet när dom sätter sej ner vid ett pokerbord är att "låt MEJ ha tur idag".
Jag minns hur min första långa downswing började. Jag spelade nl$200 på partypoker och på två dagar så förlorade jag runt $1.500 på endast 2, 3 eller 4 outare. Jag var så förbannad! Jag letade upp händerna i pokertrackern och skrev ner dom på ett papper samt berättade för alla i min omgivning om hur jag jävla mkt otur jag hade haft.
" AA vs QQ all in på floppen 226, 8 på turn och Q på rivern. KK all in preflop vs QQ... osv osv" Jag minns att jag åkte och hälsade på en kompis i stockholm dagen efter och på en fest berättade för random personer om hur jag förlorat över 10.000kr på sjuka utdragningar. Mitt straff blev en månads TOTAL uppförsbacke när jag flyttade rullen till Ladbrokes poker istället. Jag minns att jag blev utdragen hela tiden och folk la sej inte när dom borde osv.
(ibland kan det bli lite för mycket text och då är det bra med en bild som omväxling, varsågoda!)
Hursomhaver, jag är rätt övertygad om att min downswing var ett resultat av att jag plötsligt flyttat focus från att spela bra till att ha otur. Som tur var så är jag för envis för att ge upp så jag började analysera mitt spel mer och försökte hitta saker jag som jag kunde förbättra. Vips så var jag på fötter igen!
För att återgå till min tes om att det är skadligt att berätta om sin otur så finns det så klart argument för att det är bättre att dela med sej om sina utdragningar än att bära på det själv men trots att jag inte har nåt riktigt bra motargument så tror jag inte att det är så. Jag tror att man endast mår bättre av att dela med sej om vissa saker som t.ex. att man mår dåligt över nånting. Att känslokallt berätta hur orättvist nånting är utan förklara att man verkligen blivit sårad av det som hänt tror jag bara har negativ effekt.
Det är som dom som klagar på hur invandrare får alla jobben samtidigt som dom själva får gå arbetslösa. Om dom istället skulle rikta lite optimistisk fokus på att skapa möjligheter för sej själva så kan jag garantera att deras jobbodds skulle bli bättre.
Gud hjälp mej att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Det folk inte kan förändra är vilket kort som kommer komma på rivern samt vem som kommer få det där städjobbet som du inte ens sökte till. Det du KAN förändra är din förmåga att ta bra beslut vid pokerborden samt din förmåga att presentera dej själv väl på en jobbintervju.
Skillnade mellan mej och Phil Ivey är inte att Phil blir utdragen mindre % på rivern än mej och mitt mål är inte att klara mej undan utdragningar när jag sätter mej ner för att spela.
För dej som undrar vilka saker du bör dela med dej av och vilka saker du bör hålla tyst om presenterar jag härmed en lista:
(det jag sa innan om att allt är individuellt var bara skitsnack, jag vet att jag vet vad som är bäst för alla)
Saker man bör dela med sej till andra:
* Att man mår dåligt över nåt
* pokerstrategi (gäller inte om man för tillfället spelar heads up på SvS och dom få stackare som läser den här bloggen alla har spelkonto där och kan utnyttja allt man säger emot en)
*positiva saker om allt möjligt
Saker man bör hålla för sej själv:
* Badbeats
* Exakta pokerresultat + badruns + goodruns
* Negativa saker utan att vara konstruktiv om det (detta gäller särskillt vid pokerborden. Visst kanske du lyckas sätta nån på tilt genom att säga nåt elakt men det kommer i längden att göra dej olycklig)
Som vanligt så blev det ett inläggt fullt av motsägelser och nonsens men nånstans ligger det nog nån sanning hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar