De fyra senaste inläggen tror jag illustrerar ganska bra hur jag ändå lyckats vara en mer eller mindre vinnande pokerspelare under några år nu.
Min stackars hjärna har inga som helst förutsättningar för att kunna prestera bra innom nåt område men då jag oftast kan se och erkänna mina aktuella begränsningar kan jag också se exakt vad jag måste jobba med för att bli bättre.
Jag har alltid förstått att det funnits en massa pokerspelare/synville-experter som kunnat prestera sånt som jag inte behärskat - än. Men då jag vägrat inse att några av mina aktuella begränsningar skulle vara permanenta så ger jag mej fan på att fixa till dom - om jag anser att det är värt mödan.
Jag har kompisar som har haft större framgångar än mej innom pokern och som inte har studerat poker ens 1% av tiden jag har lagt ner på just pokerstuderande. Dom har helt enkelt haft bättre förutsättningar än mej men att livet inte är rättvist känns inte som nån direkt nyhet så jag tänker inte klaga över det inte.
Jag vet inte om det betyder att jag aldrig kan bli bäst på nånting då jag bara kan lära mej av dom jag ser upp till som är bättre? Kanske dags att sova nu innan jag spårar ur totalt...
god natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar