Pratade nyss med min bror som ligger ensam i ett sjukhusrum i bangkok med brutet ben och lite andra skavanker.
Först när jag fick höra att han hade brutit benet i en mopedolycka så tänkte jag att det var förjävligt att hans semester skulle bli förstörd och att det blir allmänt kämpigt för honom med gips o smärta osv osv. Nu kan jag dock inte tänka annat än att jag är så fruktansvärt lycklig över att han lever överhuvetaget.
Han fick väja av vägen när en mötande bil kom på fel sida i en kurva. Om man utgår från just detta så kan man inte annat än vara tacksam att läget är som det är just nu. Benet var väldigt illa frakturerat och han måste nu ligga och vänta fem dagar på att ett sår ska läka innan det kan bli operation. Hoppas allt ordnar sej till det bästa så snart som möjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar