Jo visst serru, sa att... Jag var hur som helst pa ett casino har i macau da folk plotsligt borjar viska och peka at en liten asiatisk gubbe som star med sin karring en bit bort. "It's Johnny Chan" sager nagon.
Utan att tveka skyndar jag bort till honom, knackar honom pa axeln och sager nat i stil med "Excuse me sir, I'm a big fan, can I shake your hand?"
Herr Chan (eller Johnny som jag brukar kalla honom nu for tiden) vander sej om och tittar pa mej med ett buttert ansiktsuttryck. Han vander langsamt bort ansiktet igen men i samma rorelse lyfter han fantastiskt nog upp handen mot mej som att det ar fritt fram att skaka hur mkt jag vill. Jag skakar lite pa hans hand och tackar sedan innan jag ger mej av, tillbaka mot klungan av "nobodys" dar jag aterigen smalter in och hor hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar